Jessica Mellgren är lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
Höstterminen är här igen och nya läsäventyr stundar. Att ge elever läsupplevelser ser jag som ett av mina främsta mål. Men en läsupplevelse uppstår inte alltid av sig själv. För att eleverna ska kunna förstå och beröras av litteraturen behöver vi ge dem möjlighet att samtala om det de läser. I textsamtalet får eleverna sätta ord på sina tankar, lyssna till andras perspektiv och tillsammans utforska textens innehåll och språk. Därför behöver textsamtalet vara en självklar och planerad del av läsundervisningen – före, under och efter läsningen.
När jag planerar läsningen tänker jag därför inte bara på vilka frågor om texten som eleverna ska reflektera över. Jag behöver också fundera på vad vi behöver prata om innan läsningen för att eleverna lättare ska kunna tillgodogöra sig innehållet. Vilka ord och uttryck behöver jag lyfta? Vad behöver jag tydliggöra? Hur kan jag uppmärksamma textens kvaliteter? Och hur knyter vi ihop läsningen i ett avslutande samtal?
Uttrycket high challenge, low threat fångar undervisningens kärna. Vi vill utmana eleverna, men när texten känns alltför krävande behövs lärarens planerade stöttning för att lärande ska ske trots textens komplexitet. Lärarens modellerande, tydliggörande och användande av bilder utgör en viktig del av denna stöttning. Även samtalet spelar en viktig roll och främjar också elevernas förmåga att tolka text. För andraspråkselever har läsundervisningen dessutom en viktig språkutvecklande funktion, där textsamtalet bidrar till utvecklingen av den muntliga kommunikationen. När eleverna blir mer delaktiga i arbetet kan även attityden till läsning påverkas positivt.
När vi samtalar om texten uppstår en läsande gemenskap där vi delar erfarenheter och får en inblick i andras sätt att tänka. Vi skrattar och berörs. Vi får nya insikter om världen och om oss själva. Samtalet är inkluderande. Även de som kämpar med den självständiga läsningen kan bidra och känna sig sedda. Att elever ser sig själva som läsare och förstår nyttan med läsning är en viktig del i läsutvecklingen. Med en genuin nyfikenhet bekräftar läraren elevers tankar och visar att deras funderingar, frågor och tolkningar är efterfrågade och värda att delas med andra. Eleverna behöver hjälp att få syn på sig själva som aktiva och reflekterande läsare. På så sätt stärks den så viktiga tilltron till den egna förmågan.
För att skapa konstruktiva textsamtal behöver vi ha ett tryggt klimat i klassrummet där elever vågar delge sina tankar. Jag ser läs- och skrivundervisning som sociala praktiker där ansvaret för utvecklingen förflyttas från den enskilde eleven till klassen och undervisningen. Eleverna lämnas inte ensamma. Det är en bra grund för att eleverna ska känna trygghet. När jag får nya grupper och ska börja läsa en bok brukar jag inleda med: ”Att läsa är att tänka. Jag vill att ni visar mig att ni tänker när vi läser tillsammans. Hur kan ni göra det?” Vi pratar om att ställa frågor, kommentera, lägga sig i texten och göra textkopplingar.
Men framför allt behövs en bra berättelse som väcker frågor, känslor och tankar och som leder till fördjupande samtal. Astrid Lindgren sa att ”bra litteratur ger barnet en plats i världen och världen en plats i barnet.” Genom att elever får möjlighet att i texten upptäcka saker de inte sett på egen hand, uttrycka egna tankar och skapa mening tillsammans med andra, skapas en väg in i litteraturen.
