Anki Källman är lågstadielärare med speciallärarutbildning inom språk-, läs- och skrivutveckling.
Tankar om tid för daglig självständig läsning.
Bokhyllorna i klassrummet är fyllda av böcker i olika läsnivåer och genrer. Några elever samlas vid böckerna och vips försvinner en bok från hyllan. En kompis blir nyfiken. Leende tittar han upp från bänken och frågar ”När ska vi läsa?” Höstterminen i årskurs 2 har nyss startat och Gyllenebokklubben är i gång igen med lärarens högläsning med textsamtal, gemensamt arbete med ord och den självständiga läsningen. Det dagliga läsuppdraget startar direkt. Min kollega Anneli Wahlsten och jag kallar det för ”Boken bor i väskan”.
Boken bor i väskan ger daglig sammanhängande tid att läsa både i skolan och hemma. Läsningen börjar alltid i skolan. Det är en huvudaktivitet som vi lärare prioriterar varje dag. När eleverna gick i ettan startade vi med strukturerad läs- och skrivundervisning utifrån läseboken ”Ljuda och läs”. Den kompletterade vi med småböcker som passade elevens läsnivå. Successivt byggdes läs- och skrivförmågan upp. Eleven fick dagligen träna på att ljuda och känna lyckan när avkodningen blev allt säkrare. Nu i årskurs 2 fortsätter vi att prioritera den dagliga läsningen för att utveckla läs- och skrivflyt. Läsförståelsen, läsglädjen och att läsa för att både lära och uppleva växer sig starkare i årskurs 2.
Eleverna väljer bok för den dagliga lässtunden. Det brukar gå allt lättare att självständigt hitta rätt läsnivå vartefter läsförmågan växer. Genom att eleven läser högt för läraren och samtalar om innehållet blir det tydligt om boken passar bra just nu. Annars får den boken vänta lite. När eleverna läser högt för varandra i par lär de samtidigt känna nya böcker. Vi lärare högläser ofta korta stunder ur böcker som finns på bokhyllorna i klassrummet för att presentera dem och locka till läsning.
Genom Boken bor i väskan skapas kontinuitet i läsningen. Eleverna fortsätter att läsa i boken även hemma med en vårdnadshavare vid sin sida. Barnet högläser för den vuxne som lyssnar. De samtalar om innehållet. Därefter skriver eleverna ofta en mening som de tycker om ur boken i sin läslogg. Ibland väljer vårdnadshavaren en mening. Då blir det som en diktamen. De rättar tillsammans. Nästa dag läser barnet sista sidan som man läste hemma, högt för en kompis. De samtalar om innehållet. Vi lärare går samtidigt runt, lyssnar på eleverna och läser vad de har skrivit. Om man inte läser hemma, kanske du tänker? Ja, då fortsätter vi alltid att läsa i skolan på samma sätt, i par och självständigt. Vi riktar ljuset mot tiden som kommer.
En framgångsfaktor för att Boken bor i väskan ska fungera bra är att vi lyssnar på vårdnadshavarna och eleverna för att hitta ett läsuppdrag som passar. Om man är nyanländ och inte har någon som kan svenska hemma kan det vara bra att ta med en lärplatta och först lyssna på en utvald text och därefter försöka att läsa på egen hand. I skolan har vi lästräning genom programmet Trädet web som är en möjlighet att även ta med hem för att träna på säker avkodning.
Periodvis kan boken i väskan vara en läsebok. Vår erfarenhet av detta visar att eleverna efter ett par veckor längtar efter det egna valet av bok. Båda uppläggen kan vara bra på olika sätt.
Det startar alltid med läsningen i skolan. Det är en daglig huvudaktivitet och helt central. Lärarens högläsning med livfulla textsamtal är det bultande hjärtat. Vi lär känna karaktärerna. Vi får ny kunskap! Där tar ofta intresset för den självständiga läsningen fart. Boken bor i väskan. Tillsammans avsätter vi tid för läsning som en naturlig del av livet.
