Jenny Edvardsson är adjunkt i utbildningsvetenskap och doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan Kristianstad. Hon är lärare i svenska, historia och i svenska som andraspråk mot SFI.
Jag är precis hemkommen från Bokmässan i Göteborg. Där fick jag möjlighet att moderera ett samtal med rubriken ”Lättläst för livslångt lärande”. I det samtalet var faktaboken och faktatexten i fokus. Under min förberedelse insåg jag att de flesta samtal som jag de senaste åren medverkat i eller lyssnat på, och som handlat om barns, ungas eller vuxnas läsande, ofta har fokuserat på skönlitteratur och läsning av exempelvis bilderböcker, kapitelböcker och klassiker.
Varför är det så att den skönlitterära texten ofta lyfts fram när vi pratar om barns och ungas läsning medan faktaboken hamnar i skymundan? Jag har inget säkert svar på den frågan.
Kanske handlar det om att läsning ofta diskuteras i relation till läslust och läslust i sin tur relateras till skönlitterär läsning.
Kanske har det att göra med att ordet faktabok får människor att associera till fakta och att fakta ses som lite torrt och tråkigt.
Kanske har det att göra med skolans och styrdokumentens traditioner. I svenskämnet betonas den skönlitterära texten och har så gjort under lång tid.
Kanske har det att göra med läsuthålligheten. Att läsa en längre skönlitterär text kräver uthållighet på ett annat sätt än en faktabok, då faktaboken ofta kan ge läsaren möjlighet att stanna upp genom de faktarutor, bilder och ordförklaringar som finns.
Men, istället för att försöka svara på frågan ”Varför är det så att den skönlitterära texten ofta lyfts fram när vi pratar om barns och ungas läsning medan faktaboken hamnar i skymundan?” är det kanske bättre att ställa andra frågor och därmed bredda diskussionen. Det kan vara frågor som: Hur lyfter vi fram faktaboken när vi diskuterar barns och ungas läsning? Hur kan faktaboken skapa läslust och nyfikenhet? Hur kan faktaboken bli en del av barns och ungas läsning?
För jag tänker att faktaboken kan bidra till läslust samtidigt som den hjälper till att skapa läsuthållighet. Jag vet att faktaboken kan vara allt annat än torr och tråkig. Jag vet också att den kan vara en väg in i läsningen, inte minst för alla de barn och unga som inte gillar skönlitterär läsning.
Därför måste vi våga bredda diskussionen, så att faktaboken också får synas när vi samtalar om barns och ungas läsning. Gör vi det, får vi fler ingångar till att skapa läsare och det är ju precis det som vi alla vill!
