Anki Källman är lågstadielärare med speciallärarutbildning inom språk-, läs- och skrivutveckling.
Det är oktober i årskurs 1. Ute regnar det. Även inomhus regnar det genom Maria Wines dikt som vi högläser och försöker förstå tillsammans. Regnet kanske är det ledsna, som när man är ensam på rasten. När det känns som att ingen vill leka med en. Men, så pratar man med en vuxen om hur man känner sig. Då blir man glad och leker igen. Pojkens ord kommer lite prövande och kamraterna lyssnar. Dikten ”Nu har regnet kommit åter” ur Tid för poesi, lockar fram tankar och känslor som överraskar. Vem kunde veta att just denna dikt skulle passa så fint för en stor läsupplevelse i årskurs 1?
Regnet kanske är som tårar när man känner sig ledsen inuti, fortsatte en kompis. Mot slutet av dikten kommer solen igen, när det har regnat färdigt. Ja, för när man har gråtit klart, när det svåra är över, så leker man igen. Då blir man glad, som när solen skiner. Någon hämtar ivrigt vår högläsningsbok ”Mitt lyckliga liv” av Rose Lagercrantz. Titta på paraplyet på omslaget! Det är precis som illustrationen till dikten. På insidan av de mörka paraplyerna skiner solen. Solen är som vänskapen mellan Dunne och Ella Frida fortsätter en flicka. Vi har lärt känna karaktärerna Dunne och Ella Frida som våra vänner, ända sedan skolstarten i augusti.
Eleverna lyssnar och deltar engagerat när det finns ett djup i texten vi högläser, något att tänka kring. Vi behöver inte genast förstå allt. Det ger oss näring och mening när vi får höra varandras tankar kring det rika innehållet. Förståelsen växer fram. Det är som om orden och tankarna stannar kvar när de kommer i ett sammanhang som berör oss.
Innehållet i Maria Wines dikt leder oss vidare till högläsning med textsamtal av Emma Karindotters bilderbok ”Det sista killregnet”. Den handlar om att människorna i byn Glädjen till en början inte visar andra att man gråter. När regnet kommer passar alla på att gråta, då ingen ser. Till slut kommer alla i byn Glädjen fram till att det hjälper en att må bra när man får gråta och prata om det som känns jobbigt, när man känner för det. Då kommer märkligt nog glädjen. Under högläsningen syns elevernas engagemang. De deltar ivrigt i samtalen med sin kompis vid tankestopp, springer fram och pekar på tavlan där bokens text och bild projiceras, brister ut i spontana skratt och små tillrop och är fokuserat tysta med blicken mot text och bild.
Denna dagliga högläsning med livfulla och lärarledda textsamtal bygger över tiden en väv av läsupplevelser i olika genrer där vi också lär känna författarna och illustratörerna. Innehållet i texterna blir grunden för meningsfulla skrivuppgifter där alla kan komma igång att skriva direkt. Tillsammans med daglig undervisning i ljudande läsning, daglig tid att läsa på egen hand allteftersom läsförmågan utvecklas, bildar detta vår språk-, läs- och skrivundervisning.
Snart är det läslov. Min kollega Anneli Wahlsten och jag ser hur elevernas läsförmåga har vuxit. Litteraturen är en naturlig del av våra liv. Allt fler elever ger exempel från litteraturen när de berättar om något som har hänt eller hur de mår. Litteraturens kraft och närvaro är påtaglig. Den hjälper oss att känna, förstå och växa tillsammans i Gyllenebokklubben. Regnet inom oss blir till sol och så mycket glädje.
Litteratur för inspiration och kunskap om språk-, läs- och skrivundervisning:
Fälth, Linda & Nilvius, Camilla m.fl. En kunskapsöversikt. Läs- och skrivundervisning för yngre elever. Svenskt näringsliv, 2025.
Körling, Anne-Marie. Textsamtal och bildpromenader. Lärarförlaget, 2017.
