Anki Källman är lågstadielärare med speciallärarutbildning inom språk-, läs- och skrivutveckling.
Den dagliga läsningen gör att jag slappnar av. Det är kul! Jag lär mig så mycket. Jag blir glad av läsning. Så svarar elever i bokklubben Bokväckarna i 3 ABC på frågan om vilken känsla den dagliga läsningen ger dem.
Eleverna fick en fråga om vilka böcker de minns från lågstadiet. Lyckan som lärare känns ända nere i tårna när eleverna med lätthet, ja alla elever, skriver minst ett tiotal titlar och författare som betyder mycket för dem. När de skrev titlarna och tankar om boken såg vi vilket fokus de hade. Ibland tittade de mot böckerna som omger dem i klassrummet.
Litteraturen i olika genrer och författarna är något som angår och berör eleverna starkt. Allas bokval är unika. Men några bokval återkommer. Det är oftast de böcker vi lärare har högläst, som vi samtalat om och upplevt tillsammans. De böckerna bär vi som en gemensam skatt att relatera till. Vissa meningar och dikter kan eleverna utantill. Vi ser på varandra och ler. Vi delar något väldigt fint. Ett exempel är de första meningarna ur boken ”Två av allt” av Rose och Rebecka Lagercrantz: ”Ibland frågar jag mig vem som bestämmer över mina tankar? Är det jag själv? Så klart det är.”
Tänk att eleverna går med hoppsasteg nedför den lilla backen mot kommunbiblioteket varje fredag och gör uppror när en kortvecka gör att lästillfället försvinner. ”Vad är det som hindrar att vi går till biblioteket idag på en onsdag? Snälla, vi längtar! Jag måste dessutom lämna tillbaka en bok och låna en ny inför långhelgen.”
Tre lågstadieklasser med daglig läsning, i bokklubbarna Gyllenebokhjärtat, Bokälskarna och Bokväckarna, har min kollega Anneli Wahlsten och jag nu haft. Vi kan konstatera att lärarens dagliga högläsning med textsamtal som det bultande hjärtat och daglig avsatt tid för fri självständig läsning/läsning i par ur analoga böcker samt ihållande analog och digital lästräning så länge eleven är i behov av det är mycket framgångsrikt för alla elevers läs- och skrivförmåga.
Behovet av den dagliga läsningen har ökat under denna tioårsperiod, är vår uppfattning. Fler elever är i stort behov av att utöka sitt ordförråd, få rikliga tillfällen att samtala, forma ljuden på rätt sätt i munnen, få upptäcka vad böckerna har att ge och att få dela den glädjen med varandra. Dessa iakttagelser gäller både elever med svenska som modersmål och elever med svenska som andraspråk. Ytterligare en iakttagelse är att vi allt oftare märker att elever uttrycker att läsningen ger dem ro och att de märker att de mår bra av det.
Vid starten av årskurs 1 har flera elever svårt med uthålligheten som krävs i början när man lär sig att avkoda. Eleverna behöver få låna uthållighet och läsintresse av oss vuxna, som vår stora inspiratör Anne-Marie Körling så klokt uttrycker det. För många elever krävs det mycket tid för att verkligen få chans att bli både goda avkodare, utveckla läsflyt och att kunna tänka om text. Den dagliga tiden för självständig läsning och läsning i par betyder att vi lärare har tid att lyssna på eleverna, samtala om innehållet och strukturerat träna det i deras läsförmåga som de behöver för att ta nästa steg. Det är det mest meningsfulla jag kan tänka mig som lärare på lågstadiet. Vi gläds med elevernas framsteg och firar med ännu mera läsning och kreativa skrivuppgifter utifrån det lästa.
Nu är det snart sommarlov och Bokväckarna får med sig en sommarkasse med böcker lånade från skolan, en dikt, ett skrivhäfte att samla favoritmeningar i och en lång lista med härliga boktips i olika genrer som eleverna själva har skrivit. Både elever och vårdnadshavare är laddade för sommarläsning, go läsfika (Körlings idé) och att fortsätta att läsa för att må bra.
