Björn Kohlström är gymnasielärare och frilansskribent.
Den nya läroplanen för gymnasiet som börjar gälla i höst – Gy25 – ger utrymme för kreativt skrivande i svenskkurserna. Det är på tiden. Den som vill utvecklas till att bli en bra läsare tjänar på att öva sig i att skriva skönlitterärt.
Tidigare när jag har låtit eleverna skriva skönlitterära texter – dikter och noveller – har jag av kolleger fått frågan om det inte är svårt att betygsätta dessa texter. Inte nödvändigtvis. Det handlar om hur man arbetar med skrivandet, där man till exempel kan ge eleverna uppgiften att imitera en författares stil.
Efter att en tid ha arbetat med dikter av Bruno K. Öijer brukar jag avsluta med att låta var och en av eleverna skriva en dikt i Öijers anda. ”Vi får fuska lite”, säger jag, ”eftersom han sagt att han aldrig skrivit en rad i dagsljus”. Dikterna som eleverna skriver visar eftertryckligt hur mycket de har förstått av hur Öijer skriver, vilket slags ordförråd han använder och vilka motiv som återkommer.
När vi har läst Charlotte Brontës roman Jane Eyre kan eleverna välja: skriva ett brev där Rochester förklarar för Jane varför han har spärrat in sin fru i tio år, eller skriva Janes dagbok när hon som barn är elev på Lowood-skolan, där hennes vän Helen Burns dör. Eller något annat. Poängen är att den elev som bara läst boken ytligt får svårt att skriva som författaren. Uppgiften ger också tillfällen att på djupet och detaljerat diskutera vad som är en författares stil.
Det som fungerar allra bäst är ändå att ge en inledande mening som utgångspunkt. Till exempel den här från en av Jeanette Wintersons noveller: ”I morse upptäckte jag att ett rum hade försvunnit.” Att skriva vidare från den meningen kan ge många olika riktningar.
En lördag i början av juni har jag ett författarsamtal med Andrzej Tichý, följt av en skrivsession, där ett tiotal gäster sitter med varsin penna och block framför sig. Han ger oss en inledning med två tomma ord: ”Jag letade efter ett (adjektiv) _____ ställe att (verb) _____ på.” Jag övervinner min inre stränga kritiker och deltar i skrivövningen.
Det skapar många olika lösningar hos oss, och det går förvånande lätt att skriva en sida, där jag valde: ”Jag letade efter ett hemligt ställe att träffas på.” Vi läser upp våra stapplande försök, och det är något jag kan rekommendera till lärare, att då och då utsätta sig för de uppgifter vi ger eleverna. Efteråt berättar Tichý att meningen kommer från Paul Austers roman Dårskaper i Brooklyn: ”Jag letade efter ett fridfullt ställe att dö på.”
Det är ett sundhetstecken att det kreativa skrivandet ingår i kurserna Svenska 1 och 2 från och med i höst. En uppenbar vinst är att vi kan plocka ned klassikerna från piedestalerna och låta eleverna möta dem i ögonhöjd, och det kommer att öka deras förståelse och göra dem mer mottagliga för vad de innehåller.
