Anna Månsson Nylund är lärare i svenska och svenska som andraspråk, förskoleklass och årskurs 1–3.
Jag arbetar på en skola i ett socioekonomiskt utsatt område i Göteborg. Tvärtemot vad många kanske tror möts jag varje dag av de gladaste elever man kan tänka sig, elever som verkligen älskar sin skola och som vill lära sig. Jag har också förmånen att arbeta tillsammans med fantastiska lärarkollegor: erfarna, kompetenta och djupt engagerade i att göra skillnad.
I skoldebatten hör jag ofta påståenden om att resultaten skulle förbättras om bara mer skickliga lärare lockades till förorten. Den bilden känner jag inte alls igen.
Sommarlovstappet talas det däremot mer sällan om. Ett fenomen som i allra högsta grad påverkar elevernas resultat. Jim Cummins har sammanställt forskning som visar att elever, särskilt de från socioekonomiskt utsatta grupper, riskerar att tappa i kunskapsutveckling under sommaren. Anledningen är att de inte får samma kontinuerliga exponering för språk och litteracitet som i skolan.
För elever som håller på att erövra skolans majoritetsspråk blir detta extra känsligt. Utan regelbunden stimulans kan språkutvecklingen stanna av, eller till och med backa. Cummins framhåller att barn som har tillgång till böcker, samtal och språkrika miljöer under loven inte drabbas lika hårt. Men för många flerspråkiga barn innebär sommaren mindre input på skolspråket, vilket ökar risken för tapp.
Efter ett enstaka sommarlov är skillnaden kanske inte så stor. Men år efter år byggs den på och gapet mellan grupperna växer. Forskning visar att en elev kan gå miste om motsvarande 2–3 månaders språklig utveckling varje sommar. Upprepat fram till årskurs 6 kan det handla om ett underskott på omkring 1,5–2 år jämfört med jämnåriga i mer resursstarka miljöer.
Det är viktigt att påpeka att detta inte innebär att eleverna bör avstå från att utveckla sina modersmål, tvärtom. En stark språklig grund på modersmålet stärker också utvecklingen av majoritetsspråket, eftersom språkliga färdigheter i hög grad är överförbara mellan språk.
Frågan blir då: vad kan vi göra åt sommarlovstappet? I mitt område har jag de senaste åren sett en växande vilja att minska skillnaderna. Eldsjälar startar projekt som ”Läsa äger” och ”Sommar i Länsman”, och i år anordnades för första gången sommarskola. Det är fantastiska initiativ, men når de verkligen de elever som behöver dem mest? Många barn åker till släktingar utomlands hela sommaren, andra går inte på fritids.
Tänk om insatserna kunde samordnas och byggas ut så att fler elever faktiskt nås? Kunde man ordna läsaktiviteter direkt efter skoldagen, så att vanan håller i sig året runt? Kunde fler böcker distribueras till hem som saknar dem? Kunde bibliotek, skolor och föreningar samarbeta för att erbjuda regelbundna läsaktiviteter där både barn och vuxna är välkomna?
Om vi vill att alla barn ska få likvärdiga möjligheter, att bli läsare, att klara skolan och att i framtiden kunna välja sin egen väg i arbetslivet, då måste fler engagera sig i den här frågan. De initiativ som redan finns behöver samordnas, förstärkas och framför allt nå fram till de fantastiska barn som behöver dem allra mest.
