Lisa Fogby är förskollärare och utbildad handledare/mentor för nyexaminerade förskollärare i Kalmar kommun.
Jag har under större delen av mitt yrkesverksamma liv som förskollärare haft äran att arbeta på förskolor i mångkulturella områden med många olika nationaliteter, kulturer och språk.
Det har varit ytterst stimulerande och lärorikt, men också ibland utmanande. I synnerhet när vi inte har kunnat mötas kommunikativt. Språkförbistringar har bland annat lett till att föräldrar med annat ursprungsspråk, inte fått möjlighet till insyn och inflytande i förskolans pedagogiska verksamhet som de har rätt till.
Detta dilemma ledde för några år sedan till att jag och mina närmaste kollegor försökte hitta ett arbetssätt och tema, där alla föräldrar och barn skulle bli inkluderade och samtidigt vara språkutvecklande.
Vi insåg att något vi alla bär med oss, oavsett språk eller bakgrund, är sagan. Allt från den muntliga berättelsen från generation till generation, till böcker av olika slag. Dessutom såg vi att det var lätt att fånga barnens intresse i vårt språkutvecklande arbete med högläsning, sagopåsar och flanosagor.
Varje förälder fick ta med en favoritsaga från sin barndom nedskriven på ett papper, ibland på engelska eller något annat språk, eller i bokform. Dessa blev innehållet i barnens personliga sagopåse. En viktig detalj var att det skulle vara kostnadsfritt, vilket ledde till att återbruksmaterial användes tillsammans med en stor dos fantasi.
Det var fantastiskt att se hur människor med olika ursprung och språk kunde mötas på ett likvärdigt sätt och samtidigt få känna att de bidrog till deras barns utbildning i förskolan.
För att göra en lång historia kort: det blev en mångfald av sagor från världens alla hörn som barnen fick ta del av dagligen och varje barn visade en otrolig glädje och stolthet när den egna sagan berättades.
Barnens ordmängd växte i takt med att fler och fler sagor användes i ord och konkreta material, som förstärkte det lästa. Ibland kunde vi även involvera föräldrarna att berätta sagan på sitt ursprungsspråk, i syfte att lyfta fram språkets värde i utbildningen. Dessutom fick sagopåsarna bli i bokform för att barnen skulle få möjlighet att ta del av sagorna under hela dagen, och inte bara när sagopåsarna användes. Böcker hängdes lätt tillgängliga och blev en naturlig mötesplats i avdelningens pedagogiska miljö.
Ett fantastiskt sagoprojekt, som än idag lever kvar som ett positivt minne och som jag och min närmaste kollega försöker implementera i vårt nuvarande projekt och tillsammans med föräldrarna. Att sagor, berättelser och daglig läsning i förskolan ger många positiva effekter på barns senare skolgång och framtida förutsättningar i samhället finns det mycket forskning på.
Det är sorgligt att konstatera att det finns hem, där barn växer upp utan tillgång till böcker och daglig läsning. På min förskola försöker vi uppmuntra, uppmana och hjälpa föräldrar att förstå värdet av böcker, berättelser och läsning genom att bland annat erbjuda bokpåsar till utlåning och visa vägen till det närliggande biblioteket. Framför allt vill vi lyfta fram att de var och en bär på en skatt av egna berättelser och sagor, som de i sin tur kan berätta för sina barn. För barn älskar att lyssna och fantisera i sagans magiska värld!
