Jessica Mellgren är lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
Ska vi läsa poesi? Eleven spricker upp i ett leende när vi möts i korridoren och jag påminner om eftermiddagens lektion. Jag känner glädje och en ödmjuk tacksamhet. I mina sva-grupper på mellanstadiet är vi i slutfasen av ett poesiarbete på temat tid. De första lektionerna gick trögt och eleverna var avvaktande. Efter läsningen av Nidstången som vi precis hade avslutat, låg en förväntan i luften. Vilken bok ska vi läsa nu? När de fick syn på boktravarna av En bro av poesi och Tid för poesi i klassrummet, noterade jag en viss besvikelse och likgiltighet.
Under mina år som lärare i grundskolans olika stadier har jag ofta upplevt att poesin inte haft en självklar plats. Länge var jag osäker på hur jag skulle närma mig den i undervisningen. Mina egna skolminnen hade färgat mig. Dikter var mest förknippat med bävan, något svårt och otillgängligt. Jag hade behövt en lärare som tog oss i handen och tänkte högt under läsningen, vägledde och utmanade våra tankar. En lärare som förmedlade poesins lekfullhet och kreativitet. I skrivandet erbjöd olika former av modeller som gav oss ramar att hålla i för att övervinna osäkerheten.
Poesin har många fördelar. Det korta formatet är tilltalande för läsovana elever. Öva på att läsa och tolka budskap blir lättare med en avgränsad textmängd. På några få rader kan vi samtala om stora, spännande och viktiga saker. En dikt kan se ut på så många olika sätt och det ger en frihet som främjar kreativiteten. Poesin är också ett sätt att ta del av vårt gemensamma kulturarv. Det behöver inte vara så svårt och märkvärdigt. Att läsa högt, känna rytmen och smaka på orden är en bra början, för att sedan fundera på innehållet och tillsammans prata om de tankar och känslor som dikten väcker hos eleverna.
De dikter vi har läst har lett in oss på samtal om känslan att göra självmål, gängskjutningar och sorgmantelns betydelse. Kan jaget gå före laget ibland? Kan man leka hela livet? Hur har betydelsen av ordet bror förändrats? Vi har skrivit dikter tillsammans och enskilt. Med tanke på arbetets tveksamma start, är jag nöjd att se elever som har blommat ut på olika sätt. Några har i textsamtalen visat ett ökat engagemang vilket givit mig nya insikter om deras lärande. Andra har vågat läsa högt inför klassen för allra första gången. Men det som gläder mig mest är en nyvunnen skrivglädje hos flera elever och viljan att dela med sig av sina personliga dikter.
Vi behöver se poesi som den viktiga kraft den är. Både i läs-och skrivutveckling men framför allt något att bära med sig genom livet. En dikt har man alltid tid för. Poesin har en förmåga att öppna upp – språket, tankarna, läsningen och skrivandet.
När dikten kommer till dig var beredd.
Den kanske har ett budskap vill bli hörd och sedd.
Kan hända minner den om något ömt.
En närhet till nånting du nästan glömt.
När dikten kommer till dig öppna dina sinnen.
För nuet och för oskattbara minnen.
Brita af Geijerstam
