Anna Månsson Nylund är lärare i svenska och svenska som andraspråk, förskoleklass och årskurs 1–3.
Jag håller upp boken och ser ut över eleverna som sitter framför mig på mattan i rader, bredvid sina bestämda pratkompisar. Vi pratar om boken innan vi läser. Vad betyder titeln? Vem är författaren? Vilket land bor hen i? Vilket språk pratar man där? Undrar vad just hen tycker är viktigt att skriva om? Vad kan boken handla om? Redan här finns så mycket att samtala om och idéerna flödar. Språket flödar. Läsförståelsen växer.
Eftersom vi har tränat på strukturen sedan förskoleklass, kan alla eleverna delta och samtala om precis varenda fråga. Ingen behöver vänta på att 25 andra ska berätta vad de har tänkt innan de själv får berätta. Har du ännu inte orden på svenska, får du vara med två andra klasskompisar som kan prata med dig på ditt starkaste språk. Från det enkla i början, som till exempel: Har du varit med om något liknande? Vad tror ni kommer hända nu? till det mer avancerade: Varför blev det så? Vad är rätt, vad är fel? eller Motivera vad de skulle ha kunnat göra i stället?
Vi lär oss om andra människor, djur, olika världar och allt mellan himmel och jord. Vi bygger ordförråd. Vi sätter ord på vår identitet och vi utvecklar kulturell kompetens. Vi skapar klassklimat. Vi läser böcker i olika genrer som vi sedan inspireras, när vi skriver egna texter. Vi svetsar samman klassen genom att läsa högt och samtala.
Genom den väl förberedda högläsningen utvecklas elevernas språk. Orden blir till meningar, frågor ställs till varandra och till texten. Vi tränar på allt som eleverna sedan ska klara av i den egna läsningen. Vi övar också på den viktiga förmågan att lyssna – lyssna på texten och lyssna på andra. Att bli genuint nyfiken på vad andra tycker och tänker.
Genom boken färdas vi tillsammans. Som lärare stannar jag upp och tänker högt. Jag modellerar hur jag själv tänker, känner och tycker. Jag stannar upp på de ställen där jag tror att det finns tillfällen för livlig diskussion. Jag ställer öppna frågor. Lyssnar in barnen, upprepar kanske vad några har sagt. Njuter för fullt. Ibland får jag rysningar av vilka klokheter, finurligheter och roliga tokigheter små människor kan komma på. Aldrig slutar jag förvånas över deras skarpsynthet. De ser och upptäcker med helt andra ögon än vad jag gör, de ser detaljer i bilderna och i färgskiftningarna.
Ibland stannar vi upp och skriver upp nya, spännande, vackra eller konstiga ord. Ibland måste vi anteckna vad olika karaktärer gör som vi sedan själva kan ta lärdom av, som när någon hjälper någon annan eller gör något modigt. Karaktärerna blir våra vänner och förebilder. Vi tycker synd om någon och kommer på hur vi själva skulle vilja trösta just den personen. Vi diskuterar vilka karaktärer som vi skulle vilja ha som vänner och inte.
Där i böckerna finns vi tillsammans. Vi lär, vi växer och vi bygger gemenskap. Böckerna blir våra vänner, förebilder och vår utgångspunkt. Högläsningen blir skoldagens viktigaste stund, det första vi gör på morgonen och den som ingen vill missa. Skoldagens livsnerv.
