Anki Källman är lågstadielärare med speciallärarutbildning inom språk-, läs- och skrivutveckling.
Dagen startar med det vi alla längtar efter allra mest – lärarens högläsning ur en tryckt bok som projiceras på storbild så att alla kan se och följa med. Före högläsningen möter eleverna ord och en mening ur den kommande texten. Eleverna säger orden i kör och sätter in orden i nya hela meningar. Under högläsningen stannar vi upp för samtal. Vi skrattar, blir upprörda, väcker vetgirigheten och förstår texten tillsammans. Alla tillhör klassens läsande gemenskap. När det är dags att avsluta protesterar eleverna; ”Nej, fortsätt att läsa! Bara lite till snälla.”
Varje dag avsätter vi tid till självständig läsning av tryckta böcker och parläsning som huvudaktivitet. Vi kallar det inte tyst läsning, eftersom vi önskar att eleverna hör sin viskande röst när de läser. Eleverna väljer en valfri bok. Ofta behövs stöd av en lärare för att hitta en bok på lagom läsnivå.
Eleverna tar fram sin pågående bok ur ryggsäcken och bläddrar tillbaka några sidor i den, som de högläste hemma för en vuxen dagen innan. Nu är det dags att högläsa tillsammans i par. Den elev som läser pekar på orden med sitt läsfinger medan kompisen följer med i texten och hjälper till att läsa rätt. Parläsning gör att eleverna upptäcker nya böcker och ger varandra läsglädje. Efter en stunds parläsning tackar de varandra och fortsätter att läsa självständigt.
Dessa pass är svettiga och roliga för läraren. Vi följer elevernas läsutveckling noggrant genom att lyssna när de läser högt, ge riktat stöd i avkodning, läsflyt och basordförråd för nyanlända. Vi uppmuntrar kämpaglöden och firar små framsteg. Organisation, planering och samarbete mellan oss lärare i klassen är avgörande för att den dagliga läslektionen ska fungera.
Läser eleverna verkligen, eller vänder de bara blad, vandrar omkring och byter bok? Eleverna i årskurs 2 vill och kan läsa! De viktigaste förutsättningarna för att de flesta elever ska kunna läsa uthålligt och förstå texten på egen hand i årskurs två är att de börjar ljuda tidigt i årskurs 1, får daglig tid för läsning och skrivning, deltar i samtal om innehållet samt har tillgång till ett rikt utbud av tryckta böcker i olika genrer och på olika läsnivåer. Klassläraren, vid behov i samverkan med specialläraren, måste fortsätta att ge undervisning för säker avkodning så länge det behövs. Ett rikt ordförråd och bakgrundskunskap som byggs upp genom lärarens högläsning med textsamtal, stödjer både avkodning och läsförståelse.
Vi är noggranna med att vi ger varandra ro att läsa. Det ökar uthålligheten. Det är fullt möjligt att bygga upp detta lugn att läsa, från korta stunder i årskurs 1 till längre stunder i årskurs 3 (cirka 40 minuter). Läsundervisningen som jag beskriver har min kollega Anneli Wahlsten och jag utvecklat tillsammans under många härliga år. Vår inspiratör för språkutvecklande undervisning är läraren och författaren Anne-Marie Körling. Logopeden Anna Eva Hallin är en av dem som utbildar oss om fonemisk medvetenhet och phonics.
