Lisa Fogby är förskollärare och utbildad handledare/mentor för nyexaminerade förskollärare i Kalmar kommun.

Måndag morgon och jag öppnar dörren och kliver över tröskeln till min förskoleavdelning. Direkt möts jag av glada skratt och varma kramar av de fantastiska barnen, med vilka jag har förmånen att tillbringa tid nästan varje dag.

”Lisa, jag vill att du läser den här boken nu!”, utbrister ett barn och tar plats i soffan. Jag sätter mig ner och plötsligt är soffan full av förväntansfulla kompisar. Vi tittar på bilderna, känner igen bokstäver och analyserar vilket humör personen på bilden är på, varför och vad som händer på nästa sida. Vi hittar alltid stunder när vi tillsammans knackar på dörrarna i ”Knacka på”, tittar på astronauterna och planeterna i den stora faktabilderboken eller oroar oss för hur de tre små grisarna ska klara sig från den stora stygga vargens pustande och frustande.

Den magiska lässtunden behöver inte vara på en fast plats; möjligheterna är många både inomhus och utomhus. Ofta upplever vi en ”läsharmoni” jag och barnen, och min känsla är att många barn känner likadant och visar stor iver att höra en bok läsas om och om igen. Jag reflekterar ofta kring läsning eftersom detta är ett av de områden jag brinner för i min profession som förskollärare: vilken betydelse har läsning i förskolan i Sverige, och vilken roll har pedagogen som läsare? Hur ser framtiden ut?

Traditionellt i förskolans verksamhet ses läsning som något man gör mellan aktiviteter, till exempel efter att man har ätit, för att barnen ska koppla av en stund i väntan på något annat, eller sist på dagen för att ha en lugn aktivitet innan barnen går hem. Vid dessa tillfällen är barnen ofta för trötta för att orka intressera sig för bokens innehåll, syftet att utveckla fantasi och språk går förlorat. Så har det varit förskolan i många, många år, och det är hög tid att vi inser bokens och läsningens värde både ur ett språkutvecklande och ett kognitivt perspektiv.

Förutom tillgång till böcker krävs medvetenhet, tydlig planering och mål för att få in tid för läsning i förskolans dagliga verksamhet. Som läsande pedagog är jag viktig: jag ska fråga och svara på kluriga frågor, dela nyfikenheten med barnen och visa mitt genuina intresse för bokens innehåll för att vara en god förebild. Det är viktigt att komma ihåg att jag läser med barnen och inte bara för dem.

Positivt är att högläsningens betydelse till viss del har återuppväckts och det känns som ett litet ljus i läsandets tunnel, men fortfarande finns mycket att göra.

Hur ska vi nå en likvärdighet i förskolans utbildning när framtidens pedagoger kanske inte har läst eller ens hållit en fysisk bok, utan ägnat mer tid åt digitala läsverktyg? Därför känns det positivt att Skolverket har föreslagit ändringar i styrdokumenten gällande digitalisering och högläsning. Men det handlar fortfarande om oss pedagoger – vi måste ge mer tid till läsning!

SENASTE NYTT

DELA