Jessica Mellgren är lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
I en tid då förutsättningarna i skolan försämras och tidsbrist präglar arbetsvardagen blir det allt viktigare att fokusera på det som ger energi och inspiration. För mig är det arbetet med skönlitteratur, högläsning och de samtal som uppstår kring texter. Det är svårt att överträffa de stunder då högläsningen fångar elevernas uppmärksamhet och skapar en gemensam, fokuserad atmosfär i klassrummet.
Den brittiska utbildningsrådgivaren och författaren Mary Myatt pratar om texten som “the beating heart” – det bultande hjärtat. En bild som sammanfattar kärnan i min undervisning. Texten är utgångspunkten. Ur texten föds undervisningsinnehållet och elevernas tankar och språk utvecklas genom samtal. Högläsning och textsamtal skapar en möjlighet för eleverna att möta det skrivna språket som innehåller större variation och djup i både ordförråd och meningsbyggnad. Vi inspireras av språket och härmar författarna när vi skriver.
I nybörjarundervisningen är skönlitteraturen en betydelsefull resurs. De nyanlända elevernas ordförråd växer med hjälp av böckerna när orden lärs in en kontext. Vi återvänder ofta till formuleringar från texten för att förstärka förståelsen, till exempel: “Kommer ni ihåg vad utflykt betyder? Barnen från småskolan gjorde en utflykt till ett berg.” (Småskolans utflykt av Harry Martinson). Texten ger mig också inspiration till skrivövningar där eleverna kan hämta idéer direkt från berättelsen och på olika sätt gestalta sin förståelse.
För de elever som kämpar med avkodningen och inte sällan uttrycker hur tråkigt det är att läsa, erbjuder högläsningen och textsamtalen en väg in i litteraturen. Där kan de synliggöra sin förståelse genom att kommentera, ställa frågor och reflektera över händelser i boken. Genom att jag bekräftar deras tankar och visar att deras funderingar är värda att delas med andra, stärks också självförtroendet. Gradvis ökar tilliten till den egna förmågan och förhoppningsvis också ett växande engagemang för läsning och litteratur. Vi behöver hjälpa eleverna att få syn på sig själva som tänkande läsare. På så sätt kan de utveckla en läsaridentitet.
Jag är övertygad om att gemensamma läsupplevelser är en viktig nyckel till att få barn och unga att utveckla läsintresse. Med texten som det bultande hjärtat får vi uppleva starka ögonblick tillsammans. Ett särskilt sådant minnesvärt tillfälle var läsningen av Karamellens ord, skriven av Gonzalo Moure. Boken handlar om Kori, en dövstum pojke som lever i ett flyktingläger i Saharas öken och utvecklar en djup vänskap med en kamelunge.
Mot slutet utspelas en känsloladdad scen där kamelen måste offras. Eleverna hade förutspått vad de trodde skulle hända. Kanske ett annat djur skulle offras i stället för kamelen, eller att pojken skulle börja tala för att rädda sin vän. Trots att jag visste vad som skulle komma, stockade sig rösten när jag läste den avgörande meningen – “Han såg på kamelen och kamelen såg på honom och rörde på läpparna medan livet rann ur honom.” Jag tittade jag upp och mötte en flickas blick. En tår rann nedför hennes kind. Det var knäpptyst och vi delade en märkvärdig stund i klassrummet. Tillsammans fick vi ta del av hur starkt en berättelse kan beröra och förena oss.
