Krönika

Skönlitteratur, högläsning och samtal kring texter ger mig energi i en tid av försämrade förutsättningar och tidsbrist i skolan.

Från svarta krumelurer på pappret till ett intrikat system av signaler i hjärnan blir text till liv, ord blir erfarenhet och november blir plötsligt något mer än ett mörkt täcke av blöta löv.

Talspråksutveckling är avgörande för yngre elevers läs- och skrivutveckling, men hur mycket tid lägger vi faktiskt på samtalsundervisning?

Vad är egentligen läsning och vad händer med oss när vi läser en bok? För mig är läsning något magisk.

Så arbetade vi med läsning på min förskola, så att alla föräldrar och barn blev inkluderade.

Läskampanjer fyller säkert en viktig funktion, men det kan finnas en risk att vi betonar nyttoaspekten med läsning för mycket, på bekostnad av det nöje som det innebär.

Genom läsningen växer glädjen, vetgirigheten och uthålligheten i allt lärande. Vi vet att rikligt med daglig lästid är avgörande för att alla elever ska kunna utveckla en god läsförmåga.

Litteratur ger oss möjligheter att kliva in i nya världar, se bortom det bekanta och möta det främmande. Böcker som belyser mångfald är en nyckel till meningsfull läsundervisning.

Jag är övertygad om att om vi behöver lugn, och att våra hjärnor behöver ro. Snabba bilder och reals får knappast hjärnan att slappna av.

En aprildag väcktes tre sexors intresse för en bok jag presenterade. De gick till biblioteket för att låna den. Läsundervisning blir tillgänglig genom högläsning och textsamtal som bekräftar och engagerar eleverna.