Vi är expertrådet för läsning
Expertrådet för läsning, instiftat av Lärarstiftelsen och Sveriges Lärare år 2024, är ett fristående råd som består av utvalda lärare, förskollärare och forskare. Rådet arbetar för att lärares expertis ska vara den självklara rösten i debatten om hur skolväsendet i Sverige bör främja läsning.
Adjunkt i utbildningsvetenskap och doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan Kristianstad. Legitimerad ämneslärare i svenska och historia och i svenska som andraspråk mot SFI.
”För mig är det viktigt att alla elever utvecklar en god läsförmåga. En god läsförmåga skapar förutsättningar till vidare studier men också till att kunna verka och agera i dagens och framtidens samhälle.”
”Att förskolan aktivt integrerar läsning i den dagliga utbildningen, prioriterar både kvalitet och kvantitet och utforskar olika litteraturformer för att främja barnens språkutveckling och fantasi.”
”Min oro är att många elever i gymnasieåldern väljer bort den svenska litteraturen för att läsa på engelska. Det som håller på att ske är i förlängningen en utarmning av svenska språket.”
”Jag tror på en skola där litteratur, läsning och samtal om innehållet prioriteras och är en självklar grund för meningsfullt lärande i alla textbaserade ämnen. Den dagliga tiden för analog läsning och lärarens högläsning är hjärtat i läsundervisningen.”
Lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
”Att göra läsningen angelägen. Det sker när vi läser tillsammans och delar våra tankar. Vi berörs, känner gemenskap och får nya perspektiv.”
Lärare i svenska och svenska som andraspråk, förskoleklass och årskurs 1–3.
”Särskilt viktigt för mig är att engagera mina elever i boksamtal och att stärka deras tro på sin röst. Läsning i alla dess former: högläsning, parläsning, gemensam läsning och egen läsning måste få mycket plats på schemat, varje dag!”
”Att ungdomar får läsa om andras tankar, inklusive författarnas. Det hjälper dem att utveckla sitt eget tänkande så att de kan fatta egna beslut och kritiskt granska det som händer i samhället.”
”En utvecklad förmåga att läsa både ämnestexter och litteratur är fundamental. Inte bara för individen utan också för samhället. Skolan har förstås ett särskilt ansvar, men att prioritera tid för läsning och eftertanke är också en bredare samhällsfråga, som skolan inte löser på egen hand.”
Adjunkt i utbildningsvetenskap och doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan Kristianstad. Legitimerad ämneslärare i svenska och historia och i svenska som andraspråk mot SFI.
”För mig är det viktigt att alla elever utvecklar en god läsförmåga. En god läsförmåga skapar förutsättningar till vidare studier men också till att kunna verka och agera i dagens och framtidens samhälle.”
”Att förskolan aktivt integrerar läsning i den dagliga utbildningen, prioriterar både kvalitet och kvantitet och utforskar olika litteraturformer för att främja barnens språkutveckling och fantasi.”
”Min oro är att många elever i gymnasieåldern väljer bort den svenska litteraturen för att läsa på engelska. Det som håller på att ske är i förlängningen en utarmning av svenska språket.”
”Jag tror på en skola där litteratur, läsning och samtal om innehållet prioriteras och är en självklar grund för meningsfullt lärande i alla textbaserade ämnen. Den dagliga tiden för analog läsning och lärarens högläsning är hjärtat i läsundervisningen.”
Lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
”Att göra läsningen angelägen. Det sker när vi läser tillsammans och delar våra tankar. Vi berörs, känner gemenskap och får nya perspektiv.”
Lärare i svenska och svenska som andraspråk, förskoleklass och årskurs 1–3.
”Särskilt viktigt för mig är att engagera mina elever i boksamtal och att stärka deras tro på sin röst. Läsning i alla dess former: högläsning, parläsning, gemensam läsning och egen läsning måste få mycket plats på schemat, varje dag!”
”Att ungdomar får läsa om andras tankar, inklusive författarnas. Det hjälper dem att utveckla sitt eget tänkande så att de kan fatta egna beslut och kritiskt granska det som händer i samhället.”
”En utvecklad förmåga att läsa både ämnestexter och litteratur är fundamental. Inte bara för individen utan också för samhället. Skolan har förstås ett särskilt ansvar, men att prioritera tid för läsning och eftertanke är också en bredare samhällsfråga, som skolan inte löser på egen hand.”
Adjunkt i utbildningsvetenskap och doktorand i pedagogiskt arbete vid Högskolan Kristianstad. Legitimerad ämneslärare i svenska och historia och i svenska som andraspråk mot SFI.
”För mig är det viktigt att alla elever utvecklar en god läsförmåga. En god läsförmåga skapar förutsättningar till vidare studier men också till att kunna verka och agera i dagens och framtidens samhälle.”
”Att förskolan aktivt integrerar läsning i den dagliga utbildningen, prioriterar både kvalitet och kvantitet och utforskar olika litteraturformer för att främja barnens språkutveckling och fantasi.”
”Min oro är att många elever i gymnasieåldern väljer bort den svenska litteraturen för att läsa på engelska. Det som håller på att ske är i förlängningen en utarmning av svenska språket.”
”Jag tror på en skola där litteratur, läsning och samtal om innehållet prioriteras och är en självklar grund för meningsfullt lärande i alla textbaserade ämnen. Den dagliga tiden för analog läsning och lärarens högläsning är hjärtat i läsundervisningen.”
Lärare i svenska som andraspråk åk 1–6.
”Att göra läsningen angelägen. Det sker när vi läser tillsammans och delar våra tankar. Vi berörs, känner gemenskap och får nya perspektiv.”
Lärare i svenska och svenska som andraspråk, förskoleklass och årskurs 1–3.
”Särskilt viktigt för mig är att engagera mina elever i boksamtal och att stärka deras tro på sin röst. Läsning i alla dess former: högläsning, parläsning, gemensam läsning och egen läsning måste få mycket plats på schemat, varje dag!”
”Att ungdomar får läsa om andras tankar, inklusive författarnas. Det hjälper dem att utveckla sitt eget tänkande så att de kan fatta egna beslut och kritiskt granska det som händer i samhället.”
”En utvecklad förmåga att läsa både ämnestexter och litteratur är fundamental. Inte bara för individen utan också för samhället. Skolan har förstås ett särskilt ansvar, men att prioritera tid för läsning och eftertanke är också en bredare samhällsfråga, som skolan inte löser på egen hand.”
